Det känns som jag borde tycka det är så jobbigt, att jag borde må dåligt, va lessen, tänka på det hela tiden, gråta....men det gör jag inte....varför skulle jag när det inte ens känns verkligt?

Jag mår bra, borde jag inte bete mig som jag känner mig då?

Jag är "FRISK"...





27 Okt  fick jag veta att jag har en sjukdom som heter Morbus Hodgkins, vilket innebär att jag har cancer i lymfkörtlarna.

Började med att jag i juni hade bröstsmärtor och åkte in för undersökning....några veckor senare, efter att jag röntgats,  sa dom att jag hade en förstoring av brässen ,vilket enligt dom är helt ofarligt så länge det upptäcks i tid, men den måste ändå opereras bort.
9 Okt fick jag tid för operation i Linköping och inte mer än någon vecka innan operation kom det på tal att det inte var säkert att det var just brässen det handlade om utan kanske en tumör.
Operations prover skickades till Kalmar sjukhus och den 27 Okt fick jag tid för inläggning där.
Att jag ens skulle läggas in blev jag förvånad över då läkaren där jag opererat mig hade kontaktat pappa och sagt att provsvaren såg relativt bra ut, att det var en tumör men enligt vad han visste en godartad sådan.

Efter en rad undersökningar som röntgen, ultraljud och ryggmärgsprov fick jag träffa läkaren, Hans Tove.
Av han fick jag beskedet Morbus Hodgkins, Cancer.
Ur hans mun kom orden:

Detta är väldigt allvarligt....
....Överlevnad är ingen garanti!

................................................

Att inte allt var bra och att det bara skulle vara brässen visste jag, man känner saker på sig........men detta kom som en smäll på käften....

Hur kan jag som är "frisk" ha cancer?




Jag är just nu inne på min 3:e behandling av cellgifter.
Behandling får jag var 14:e dag i form av dropp.

Plan på behandling är 6 kurer där 1 kur = 2 behandlingar, därefter strålbehandling.
Så långe behandlingen tar som den ska är det så det kommer se ut.



Anledningen att jag skriver här för att slippa sitta och berätta för alla jag känner.....första reaktionen är den jobbigaste och ursäkta mig,  men den är jobbig att ta.
Har inga problem att prata om saken men reaktioner kan vara värre.
Men var inte rädda för att fråga saker om ni undrar något, fråga på bara!

Jag är samma person jag alltid varit! :)



Om

Min profilbild

Gina

RSS 2.0